100de blogginlägget och 5 månader hos min värdfamilj, dubbeljubileum idag helt enkelt!
Har tröttnat lite på det här med att blogga ( gör det ju så himla mycket menar jag.. hahaha ) men det känns som jag aldrig har nåt vettigt att skriva. Många av mina vänner därhemma läser hellre i bloggen om mitt liv än att höra av sig och fråga personligen och det gör mig så jävla sur. Faktiskt.
Precis allt hamnar ju inte här, mycket håller jag för mig själv och det kanske är där bristen på inlägg kommer ifrån. Jag trodde aldrig jag skulle förlora kontakten med några av dom som stod mig väldigt nära innan jag åkte hit, men ibland vill livet ge en en käftsmäll och det är sånt man får stå ut med helt enkelt.
Jag visste att den här resan skulle visa mig vilka mina riktiga vänner är och det har den verkligen gjort, även fast den inte är slut än på ett tag!
Det var mitt val att åka hit och jag ångrar mig inte en sekund, det är det bästa jag nånsin gjort även om det inte alltid är en dans på rosor. Det positiva överväger det negativa på den här sidan Atlanten och det känns så himla skönt, det är ju precis så det ska vara liksom!
Och nej, jag är inte bitter. Jag behövde få vräka ur mig det jag känner och vilken plats kan vara bättre för det än här?
Peace out
/ Evelina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar