Varning för tråkigt, deppigt och väldigt tankefyllt inlägg...
Det är väl dags för ett livtecken här bort ifrån, så here we go.
Har så svårt att skriva nåt vettigt, att skriva överhuvudtaget. Speciellt på svenska, orden försvinner och grammatiken är så jävla off att jag nästan skäms men det är bara att ni vänjer er!
Det är så mycket tankar i min hjärna, tankar som aldrig aldrig aldrig verkar klarna hur mycket jag än försöker reda ut dom. Det är kaos helt enkelt, riktigt jävla mycket kaos.
Har en klump i magen som aldrig riktigt vill försvinna och alla möjliga scenarion spelas upp i mitt huvud gång på gång. Vissa som får mig att må dåligt, andra som får mig att må sjukt jävla bra. Och jag kan inte säga ett ord om varför, även fast jag egentligen vet ju precis varför jag känner såhär.
När jag försöker förklara vad problemet är går det inte, men jag tror det är för att jag tänker för mycket, och har alltid gjort. Tänker alltid på vad som är det värsta som skulle kunna hända, inte det bästa.
Jag kanske borde stanna här föralltid, det verkar ju som om alla mina problem finns i Sverige - lika bra att undvika dom.
Pratade med min fina mamma igår, som hjälpte mig en hel del, I'm lucky to have her, världens bästa!
Det här har ingenting med min situation här i Usa att göra, min värdfamilj är fortfarande the perfect match som jag trivs sjukt bra med och jag njuter av att slippa konfronteras av alla jävla draman som väntar hemma.
Nee, nu ska bitterfittan Evelina gå och lägga sig. Det är väl bäst, innan jag skriver nåt jag ångrar
/ Evelina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar