(Bli inte rädda för att inlägget ser långt ut, den andra delen är bara översatt till engelska, hatar Google Translate!)
Idag har jag bott här hos min värdfamilj i 4 månader, alltså har en tredjedel av mitt år som aupair redan gått... När hände detta känner jag lite? Men jag antar att det är ett bra tecken, tiden går ju fortare när man har roligt :)
Jag kan inte ens förklara hur otroligt tacksam jag är och alltid kommer vara över att ha hamnat i just den här familjen när det finns så himla många andra familjer som jag faktiskt kunde haft oturen att hamnat hos..
Mina värdföräldrar är två underbara personer och jag kunde inte fått det bättre, helt ärligt!
Dom uppskattar allt jag gör, ställer hela tiden upp så fort det är några problem och jag känner att jag verkligen kan lita på dom till 100% - vilket jag i verkligheten inte gör med speciellt många andra.
Vi har väldigt roligt ihop och jag älskar att dom kan skämta med mig och jag kan skämta tillbaka utan att det känns fel överhuvudtaget - dom är ju trots allt mina chefer och det är väl inte speciellt många av dom man kan skämta med?
Barnen är verkligen mina ögonstenar, när min syster var här sa hon att jag blivit en hönsmamma.. Haha, men jag antar att det lätt blir så.
Dom är så himla fina, mina grabbar och bara tanken på att lämna dom om 8 månader ger mig ångest. Jag kanske borde stanna här föralltid helt enkelt? Det känns bäst så, just nu.
Igår kom Colin in till mitt rum efter att jag slutat, något som kanske skulle störa mig om det var någon annan liten snorunge, men när det är just han gör det mig ingenting. Han kröp upp och satte sig brevid mig i min säng, vi kollade på Peter & Petra (min favorit) och han gillade det - även fast allt var på svenska satt han som fastklistrad framför dataskärmen och skrattade på precis rätt ställen. Min lilla sötnos!
Today I have been living here with my hostfamily for 4 months, which means that one third of my year as an aupair has already passed... When did this happen is my main thought? But I guess it's a good sign, time passes faster when you are having fun :)
I can't even explain how grateful I am and always will be of ending up with this family, when there are so many other families i could have ended up with..
My hostparents are two wonderful persons and to be honest I couldn't ever have asked for anyone better!
They appreciate everything I do, they're always there for me as soon as there are any troubles and I truly feel that I can trust them to 100% - something I don't do with a lot of people.
We have lot's of fun together and I love the fact that we can joke around without it feeling wrong at all - after all, they are my bosses and there are not a lot of bosses out there who you can actually joke around with are there?
The kids are truly my angels, when my sister was here she told me I've become a chicken mom.. Haha, but I guess that's the way it goes.
They are so great, my boys, and just the thought of leaving them in 8 months gives me anxciety. Maybe i should just stay here forever? That sounds good to me, right now.
Last night Colin came in to my room when I was off, something that might have bothered me if it was some other little kid, but when it's him I don't mind at all. He crawled up and sat down beside me in my bed, we watched Peter & Petra (my favorite) and he liked it - even if the whole thing was in Swedish he still sat there, glued to the screen laughing at the exact right places. My little cutiepie!
I love you Ronchettis, and I will never be able to thank you enough for all you do!
/ Evelina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar