 |
| Hanna, jag och Frida - en blöt utekväll för något år sen |
Frida och jag lärde känna varandra på dagis, hon blev snabbt min bästa vän och jag vet inte hur många olika "bästishalsband" och hemligheter vi delat under åren. Vi umgicks konstant hela tiden från det att vi gick på dagis tills julen i 6an - då bytte jag skola och för första gången gick vi inte längre i samma klass, vi fortsatte självklart umgås och två år senare flyttade Frida med sin familj in till Linköping, något som tyvärr fick oss att glida isär en hel del men vi behöll fortfarande kontakten. När jag sen började gymnasiet och flyttade till samma stad började vi umgås rätt intensivt igen och nu är vi tightare än någonsin, något jag är sjukt glad över. Vi pratar på Skype flera gånger i veckan, och förhoppningsvis hittar hon snart din drömvärdfamilj och joinar mig här på andra sidan Atlanten :)
Vi har alltid varit dom som vet exakt vart vi har varandra, vi känner till både varandras bra och dåliga sidor och Frida är verkligen en person jag litar på till 100% - det kommer jag alltid att göra, no matter what!
Hanna och jag lärde känna varandra när vi började i samma klass i 4an, vi klickade väl inte riktigt från början men efter ett tag blev hon, jag, Frida och Jennifer ett väldigt bra team tillsammans med grabbarna i klassen - filmkvällarna hos Johnny med hela vårat gäng är såna kvällar jag aldrig kommer glömma, så mycket glädje och inga problem!
Efter att jag bytt skola började vi umgås allt mer och vi kom väldigt nära varandra, hon var min absolut bästa vän och jag var hennes. Så hände det som inte fick hända, men en pojkvän och nästan 2års bråkande senare stod vi där igen och lovade varandra att det aldrig mer fick bli såhär och hittills har båda två hållt sin del av löftet. Jag trodde aldrig vi skulle kunna få tillbaka den vänskap vi hade efter att ha varit osams i nästan 2år, men tillslut stod vi där, tillsammans och starkare än någonsin.
Hanna stöttar mig i allt, men hon är inte den som håller tyst om sin egen åsikt vilket jag är sjukt tacksam över. Ibland behöver man ett rejält wake-up-call och man kan väl säga att hon verkligen är mitt, är jag osäker över något som hänt eller osäker på vad jag vill göra är hon den jag går till för ett ärligt råd, något som faktiskt behövs ibland!
Du är min klippa i livet, vem vet vart jag vore utan dig?
 |
| Fina lillasyster på favoritrestaurangen i Cypern |
Amanda och jag lärde känna varandra.. Haha neevars! När Amanda föddes var jag 1år och 10 månader, en alldeles perfekt åldersskillnad för annars hade vi nog inte kunnat vara så nära som vi faktiskt är.
När vi var små gillade vi inte varandra speciellt mycket, det var mycket bråk och rejäla slagsmål ibland men jag är så tacksam över att få ha henne i mitt liv. Vi delar så mycket minnen och nu för tiden bråkar vi faktiskt inte längre - tro det eller ej!
I och med att vi är så nära varandra i ålder har man alltid en kompis med sig vart man än åker, jag har inga problem att umgås med hennes vänner och hon har inga problem att umgås med mina. Alla våra vänner vet att Amanda och jag har en väldigt speciell relation och en väldigt speciell humor, det krävs en ganska frigjord person för att passa in i vårat umgänge men vi njuter av att skratta och lyckas (nästan) alltid få varandra på bra humör, trots en dålig dag.
Nu pratar vi på Skype nästan varje dag, vi sitter ofta tysta för jag menar, hur mycket hinner hända på en dag liksom? Men det är ändå lika skönt att få höra hennes röst och se att hon mår bra, utan henne är jag ingenting! Att säga hejdå till min älskade lillasyster var som att bli skjuten i hjärtat, jag trodde aldrig att tårarna skulle sluta rinna och jag ville inget hellre än att stå där och krama om henne för alltid och efter att ha gått därifrån kände jag mig så himla tom. Det kan fortfarande kännas lite tomt om kvällarna eftersom hon inte är här. Jag är så van att alltid ha henne där i samma rum, även om vi bara sitter tysta framför tvn så därför känns det som en tomhet att sitta där alldeles ensam.
Nu börjar jag räkna ner inför familjens resa hit då jag äntligen får träffa dom igen, förhoppningsvis kommer Amanda stanna någon vecka längre och i så fall ska vi njuta lite mer av New York och sen blir det Foo Fighters konsert :)
Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
 |
| Jag och Amelia, en vanlig kväll i Varamon |
Vi började umgås när vi gick i åttan och jag vet egentligen inte hur det kom sig, men vi hade jäkligt roligt ihop vare sig vi var ute och rände eller bara var hemma och kollade film en hel kväll - vi har inte speciellt lika personligheter men jag tror vi kompletterar varandra ganska väl!
Egentligen har vi väl inte träffats så mycket under dom här åren på gymnasiet, båda har haft fullt upp med skolan och dessutom bodde vi inte i samma stad så det har mer varit så att sommarloven har varit våran tid att umgås och då har vi setts var och varannan dag, plus att det blivit en hel del utgångar tillsammans sen vi fyllde 18 :)
Jag har alltid litat på Amelia, och jag tror hon har samma förtroende för mig. Hon är en väldigt ärlig person och hon betyder massor för mig!
 |
| Josef, Daniel och jag i studion |
Efter några månader insåg vi att både jag, Josef och Marcus gick samma väg hem från skolan så vi började följas åt och eftersom jag bodde på första stoppet blev det till en vana att dom följde med mig hem en stund, typ åt mackor, spelade piano och gitarr, snackade lite om dagen som gått och sådär och det var så vi lärde känna varandra.
När två av våra gemensamma vänner blev tillsammans började båda två umgås mer med dom och det var vi fyra nästan varje helg, så jag antar att vi egentligen har dom att tacka för våran vänskap ;)
De här två senaste åren har varit lite omtumlande för oss, det har varit mycket tjafs och det har varit många saker vi varit oense om men nu när all oro har lagt sig känns det som våran vänskap är starkare än nånsin! Många som känner både mig och Josef förstår inte riktigt hur vi blev så nära, men jag antar att vi är ganska lika egentligen och trivs bra i varandras sällskap - jag behöver inte dölja något från honom och han döljer förhoppningsvis inget för mig heller, han är än av mina äldsta vänner och en av dom som det var svårast att säga hejdå till.
Nu pratar vi massor på Skype och det är skönt att få prata av sig lite, om både allt bra och allt dåligt, han dömmer inte mig och jag dömmer inte mig. Vi ger alltid varandra råd, både på gott och ont, men vi vill alltid varandras bästa. Josef har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och betyder extremt mycket i mitt liv, jag kommer alltid lita på honom - i vått och torrt!
/ Evelina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar