THE HARDEST PART OF IT ALL

Träffade min fina Hännie en sväng idag, tog med henne ner till Borenshult där vi åt glass, snackade lite skit och sånt där annat skoj. Åkte ut till Vedemö för att hämta några bord+stolar till fredag när jag ska ha min avskedspass och vi fick ett rejält styrkepass på köpet, haha!
Nu har jag precis varit på speedway, sista hemmamatchen innan jag åker - då är det gött med vinst!
Den här veckan är verkligen fylld med jobbiga avsked, vilket verkligen är den enda baksidan med hela det här äventyret. Trots att man vet att man kommer ses igen är det fruktansvärt jobbigt att säga hejdå till alla som står en nära.
I söndags var det dags för första avskedet.. Då var min kusin+morbor+morbrors fru och Niklas, Tina och Batte här på middag, det kändes inte fullt så jobbigt som jag hade trott men det beror väl på att jag fortfarande lever i en fantasivärld där hejdån inte existerar.
Igår var jag ute hos mina älskade hjärtan, dom där tre grabbarna som värmer min själ och som alltid får mig att le - även fast jag kanske inte vill. Att veta att jag inte kommer kunna sitta med två av dom i knät framför TVn en sen fredagskväll eller inte få köra jaga med dom på studsmattan, att inte få höra Elis skratt och se hans underbara léende när han får syn på en eller få världens bästa kram av Albin på sig så fort man kliver in genom dörren, att inte få se den där lilla glimten av bus i Lukas ögon som man trots allt inte kan låta bli att charmas av på ett helt år - det känns riktigt jäkla jobbigt!
Dom är så underbara, mina fina, och jag kan inte beskriva med ord hur stor plats dom har i mítt hjärta!
Imorgon ska jag fixa och dona lite med allt möjligt, sen är det dags att säga hejdå till Matilda, min underbart fina storasyster! Vi ska äta lite mat, mysa lite och antagligen gråta lite också, speciellt när jag läser brevet hon skrivit till mig - tydligen ett brev som var jobbigt att skriva också.. Vi får väl se hur det går, det är ju inte ett 'farväl för alltid' utan snarare 'snart ses vi igen' men det tänker man ju inte riktigt på när det väl är dags!
Om du läser det här nu finaste du: Tack för att du finns i mitt liv och för att du alltid kommer finnas kvar här, jag älskar dig <3

Har en jobbig vecka framför mig, men får tänka att snart börjar äventyret! Efter det här regnet kommer mitt livs bästa solsken, och vad gör väl lite regn då?

Lite lagom deppigt inlägg sådär på kvällskvisten men det är sånt man får ta när man klickat sig in här :)


/Evelina