POURING RAIN

Såhär ser det ut utanför mitt sovrumsfönster just nu...

Idag har det regnat nästan hela dagen och en lite åskskur drog förbi tidigare.
Jag känner att vädret matchar mina känslor lite just nu, för trots att jag lever mitt drömliv här borta och det mesta är alldeles underbart har jag insett att jag faktiskt är här nu och det är låååångt kvar tills jag får träffa mina nära och kära igen.
I förrgår kände jag för första gången sen jag kom hit en riktig saknad, jag ville inget hellre än att vara hemma i soffan med en film och min älskade lillasyster - min bästa vän.
Jag tror att när man väl börjar sakna en person börjar man sakna alla, igår fick jag lite distrahering av Henriette men idag har det inte hänt mycket alls.
Så länge jag har något att göra går det ingen nöd på mig, det är när jag blir ensam och uttråkad som hjärnan börjar svämma över med tankar på alla där hemma, det vill säga alla som jag normalt sett träffar
inom loppet av två veckor.

Tur att Pernilla äntligen är tillbaka från semestern, så jag har någon att fördriva långa kvällar med.
Någon som inte bryr sig om vad andra tycker, som kan ta ett skämt på rätt sätt och lever med samma sjuka tankar som mig - har en känsla av att henne kommer ni få läsa mycket om under det här året ;)

Ikväll blir det lite kalas här i North Caldwell och det, om inte annat, borde få mina tankar på annat håll!

/ Evelina